dreamnovell

Där satt jag, på andra sidan klassrummet, och stirrade på honom. Min blick var full av hat och jag ville bara sluta tänka på den där idioten.

-Gabriella, koncentrera dig mer på lektionen! Hörde jag min Engelska lärare säga åt mig.

-Jaja, mumlade jag för mig själv.

Skolan slutade och jag gick hem.

-Gabriella! Gabriella! VÄNTA!

Jag stannade och vände mig om, det var Melody som ropade. Melody min bästavän och vi har kännt varandra sen dagis, hon var som en syster för mig, hon var den ända som fanns här för mig.

Hon tittade lite konstigt på mig.

-Vad? Frågade jag.

-Va är det med dig? Har det hänt något eller.. är det för du vet vem? Sa hon med ett litet leende på läpparna men fortfarande med oro i blicken.

-Jag gillar inte honom men har svårt att glömma honom, jag vet inte varför, men det är bara så.

-Men Gabriella om du verkligen inte gillar honom längre, varför ska du ens tänka på honom? Men försök bara att sluta tänka på honom! Sa hon lite lite argt.

-Kan inte sluta tänka på honom, han e som fast i mitt hjärta kan inte förlåta Christian för det han har gjort. Sa jag lite ledset.

-Förlåt Gabi, men nu överdriver du. Jag vet att han är en idiot, han förtjänade inte dig som flickvän. Men nu överdriver du lite med allt det här, det ända han gjorde var att han..-

-Snälla Melody jag vill inte höra allt igen, jag vet redan vad som hänt. Sa jag lite irriterat men med lite sorg i rösten.

Vi bestämde oss för att ta en glass men gick istället hem till mig, eftersom jag orkade inte gå. Vi gick in i köket för att ta något att äta, fan va hungrig jag va. Vid köksbordet satt mamma och pappa. Mamma kollade på mig med en orolig blick, pappa satt bara med ansiktet i sin hand och suckade för sig själv.

-Vad är det, har jag gjort något?

-Sätt dig,vi vill prata med dig! Sa mamma lite stressigt med ett falskt leende.

Mitt hjärta dunkade fort, vad hade hänt? Har jag gjort något fel? Har någon dött? Alla tankar som for runt i huvudet gjorde mig yr så jag satte mig snabbt på stolen bredvid pappa. Pappa tog snabbt upp huvudet på den stödjande handen och kollade in i mina ögon

-Jag tror det här har med privata familjesituationer så jag går till Gabriellas rum ,sa Melody på vägen upp för trappan till mitt rum.

-Vad har hänt sa jag?Med en orolig röst

-Du vet att jag och din pappa har haft problem och skrikit lite på varandra..-

hon han inte fortsätta innan jag avbröt henne.

-Snälla säg inte att ni

-...ska skilja oss, fortsatte pappa på min mening.

Jag visste inte vad jag skulle göra, jag fick en chock, var allt det här mitt fel?! Varför gör de så mot mig? Jag är deras dotter, deras egna dotter!

-Varför gör ni så mot mig? Ni som sa att "Vår familj kommer att hålla ihop för alltid" ,skrek jag medans jag sprang upp på mitt rum. Jag smällde igen dörren och satte mig vid fönstret och kände hur tårarna började rinna mer och mer för vare sekund. Adrenalinet började stiga...jag kände hur Melody la sin arm om mig.

Hon satte sig bredvid mig och kollade på mig, jag förstod att hon ville veta vad som hänt men när jag skulle förklara kom inga ord fram. Det var hopplöst att försöka, ALLT var hopplöst nu! Tillslut fick jag tillbaka kraften och lyfte upp huvudet från knäna och kollade in i Melody blågröna ögon.

-Mina föräldrar ska skilja sig...

Hon kollade på mig, hon förstod precis hur det kändes, det var nästan som om hon var i den här situationen. Det var det jag älskade med henne, hon kramade om mig hårt, där satt vi, bakom min dörr och kramades i ungefär 5 minuter tills någon knackar på dörren och kommer in på mitt rum. Jag satte mig upp och gick mot sängen. Det var mamma, hon satte sig bredvid mig och kollade på mig.

-Det var inte meningen att det skulle hända, vi tog ett stort beslut, det var inte lätt, men det är för ditt eget bästa

jag svara inte utan gick ner till hallen tog mina skor och gick ut...

 

-------------------------------------------------------------------

KOMMENTERA!!! vad tyckte ni?