Love at first sight - Chapter 2
-Fan vad varmt det är ute, borde nog ta av mig min tröja så har jag kvar mitt vita linne, då blir det svalare, mumlade jag för mig själv.
Jag tog av koftan och höll den i min hand. Hade bara lust att slappna av och ta en paus från det som har hänt så jag promenerade till stranden. Det var fullt med folk där, jag ville helst sitta för mig själv och lyssna på musik, men det var omöjligt att hitta ett lugnt och svalt ställe här så jag gick en liten bit till.
Efter att jag köpt en glass och gått väldigt länge, ca 1 timme, kom jag tillslut till en lugn och fin strand. Jag tog av mig mina skor och satte mig ner. Jag rotade i väskan och försökte hitta mina vita hörlurar tillslut hitta jag dem, de låg längst ner. Jag tog upp dem och kopplade in de i ipoden, precis när jag skulle stänga väskan såg ett gammalt kort.
Jag tog upp kortet och kollade på det, det var mitt favoritkort.
På kortet var det jag, mamma och pappa. Fan vad de har förstört mitt liv nu, orkade inte tänka på det så rivde sönder kortet och stoppade in bitarna i min ficka.
Jag stoppade in tårna i sanden och satte på "My Immortal - Evanescence" på min Iphone. Äntligen lugn och ro, jag lutade min rygg mot nånting haahah asså typ ett palmträd eller nåt, välj duuuuuuu
Plötsligt får jag ett sms, tog upp mobilen och det stod "Melody" på displayen.i
Jag Öppnade smset och läste det: "Var e du?! Det e sent och dina förldrar e oroliga men de bråkar fortfarande. snälla kom hem nu e fan orolig" Jag svarade på hennes sms: "sitter en liten bit bort från standen och lyssnar på musik, jag vill inte gå hem. e det okey om jag kan sova hos dig?" Jag fick inget svar på ungefär 10 minuter men precis när jag skulle ringa henne får ja ett sms, äntligen! Det stod: "nja, det går nog bra att sova över, mamma, pappa och småsyskonen är bortresta så det blir bara jag, du och min pojkvän 
Jag satt och skrev smset till mamma i ungefär 10 minuter, visste inte vad jag skulle skriva men till slut blev det såhär: "jag sover över hos Melody. vet inte när jag kommer hem men orkar inte med ditt och pappas tjafs!" Jag gick upp från sanden och satte på mina ballerinor. Melody bodde inte så långt bort men det tog 15 att promenera dit. Tillslut kom jag fram. Jag gick in i Melody port, sen in i hissen tryckte på våning 7, när hissen stannade gick jag fram till dörren för att öppna . Jag har kännt Melodys så länge att vi bara kan komma in i varandras hus utan att plinga på, men den här gången var hennes yterdörr låst. Det är konstigt, för jag smsade ju henne att jag skulle komma, men hon kanske har glömt.
*pling plong* lät det från dörren. Men det var inte Melody som öppnade, det var...
-------------------------------------------------------------------------
Vem kan det vara?
KOMMENTERA!!! +3 kommentarer tills näsa kapitel :)
Love at first sight - Chapter 1
Där satt jag, på andra sidan klassrummet, och stirrade på honom. Min blick var full av hat och jag ville bara sluta tänka på den där idioten.
-Gabriella, koncentrera dig mer på lektionen! Hörde jag min Engelska lärare säga åt mig.
-Jaja, mumlade jag för mig själv.
Skolan slutade och jag gick hem.
-Gabriella! Gabriella! VÄNTA!
Jag stannade och vände mig om, det var Melody som ropade. Melody min bästavän och vi har kännt varandra sen dagis, hon var som en syster för mig, hon var den ända som fanns här för mig.
Hon tittade lite konstigt på mig.
-Vad? Frågade jag.
-Va är det med dig? Har det hänt något eller.. är det för du vet vem? Sa hon med ett litet leende på läpparna men fortfarande med oro i blicken.
-Jag gillar inte honom men har svårt att glömma honom, jag vet inte varför, men det är bara så.
-Men Gabriella om du verkligen inte gillar honom längre, varför ska du ens tänka på honom? Men försök bara att sluta tänka på honom! Sa hon lite lite argt.
-Kan inte sluta tänka på honom, han e som fast i mitt hjärta kan inte förlåta Christian för det han har gjort. Sa jag lite ledset.
-Förlåt Gabi, men nu överdriver du. Jag vet att han är en idiot, han förtjänade inte dig som flickvän. Men nu överdriver du lite med allt det här, det ända han gjorde var att han..-
-Snälla Melody jag vill inte höra allt igen, jag vet redan vad som hänt. Sa jag lite irriterat men med lite sorg i rösten.
Vi bestämde oss för att ta en glass men gick istället hem till mig, eftersom jag orkade inte gå. Vi gick in i köket för att ta något att äta, fan va hungrig jag va. Vid köksbordet satt mamma och pappa. Mamma kollade på mig med en orolig blick, pappa satt bara med ansiktet i sin hand och suckade för sig själv.
-Vad är det, har jag gjort något?
-Sätt dig,vi vill prata med dig! Sa mamma lite stressigt med ett falskt leende.
Mitt hjärta dunkade fort, vad hade hänt? Har jag gjort något fel? Har någon dött? Alla tankar som for runt i huvudet gjorde mig yr så jag satte mig snabbt på stolen bredvid pappa. Pappa tog snabbt upp huvudet på den stödjande handen och kollade in i mina ögon
-Jag tror det här har med privata familjesituationer så jag går till Gabriellas rum ,sa Melody på vägen upp för trappan till mitt rum.
-Vad har hänt sa jag?Med en orolig röst
-Du vet att jag och din pappa har haft problem och skrikit lite på varandra..-
hon han inte fortsätta innan jag avbröt henne.
-Snälla säg inte att ni
-...ska skilja oss, fortsatte pappa på min mening.
Jag visste inte vad jag skulle göra, jag fick en chock, var allt det här mitt fel?! Varför gör de så mot mig? Jag är deras dotter, deras egna dotter!
-Varför gör ni så mot mig? Ni som sa att "Vår familj kommer att hålla ihop för alltid" ,skrek jag medans jag sprang upp på mitt rum. Jag smällde igen dörren och satte mig vid fönstret och kände hur tårarna började rinna mer och mer för vare sekund. Adrenalinet började stiga...jag kände hur Melody la sin arm om mig.
Hon satte sig bredvid mig och kollade på mig, jag förstod att hon ville veta vad som hänt men när jag skulle förklara kom inga ord fram. Det var hopplöst att försöka, ALLT var hopplöst nu! Tillslut fick jag tillbaka kraften och lyfte upp huvudet från knäna och kollade in i Melody blågröna ögon.
-Mina föräldrar ska skilja sig...
Hon kollade på mig, hon förstod precis hur det kändes, det var nästan som om hon var i den här situationen. Det var det jag älskade med henne, hon kramade om mig hårt, där satt vi, bakom min dörr och kramades i ungefär 5 minuter tills någon knackar på dörren och kommer in på mitt rum. Jag satte mig upp och gick mot sängen. Det var mamma, hon satte sig bredvid mig och kollade på mig.
-Det var inte meningen att det skulle hända, vi tog ett stort beslut, det var inte lätt, men det är för ditt eget bästa
jag svara inte utan gick ner till hallen tog mina skor och gick ut...
-------------------------------------------------------------------
KOMMENTERA!!! vad tyckte ni?
